Wt/pms/sparpijé
Piemontèis: sparpijé[edit | edit source]
Verb transitiv[edit | edit source]
(prima coniugassion)
- Buté le còse ëd fasson disordinà sensa un pòst precis, andasend a l'arzigh ëd perdje.
- Perde l'arzan o le richisie an dovrandje ëd fasson nen oculà.
- Variant: sparpilié.
- Etimologìa: dal fransèis éparpiller.
Sorgiss[edit | edit source]
REP